Göran Johansson, Ulf Wrangö, Rolf Gustafsson, Jim
Berggren.
Jim Berggren och Rolf Gustafsson vid montering av tryckpress.
Affisch: Britt-Marie Jern för utställning 1974
Göte Sällström, Svenrobert Lundqvist.
|
Jag
har hittat ett intressant sammanhang i Mölndal. Man ska inte
slarva bort tillfällen att notera sammanhang. Det är
vi
människor alldeles för bräckliga
för. Sammanhang
ger goda replipunkter för att upprätthålla
den slags
osäkerhet som krävs för att slippa inlemmas
i det
hållningslöst tillrättalagda. Nå,
det där
kan man fundera över.
Detta speciella sammanhang utspelar sig mellan 1818 fram till nu och
vidare in i morgondagen. Det är ingen dålig tidrymd
för
ett sammanhang i våra dagar. 1818 skrev nämligen
Alois
Senefelder sin "Vollständiges Lehrbuch der Steindruckerei" i
vilken han ingående beskriver alla sina erfarenheter kring
sin
egen uppfinning Det Kemiska Plantrycket; litografin; eller stentrycket
som vi också kallat det. Senare tider kom att
använda
kornerade zinkplåtar och ljuskänsliga
aluminiumplåtar,
att tryckas i offsetpressar, men principen vilar stadigt i Senefelders
ursprungsidé. För honom utspelades det kemiska
äventyret på planslipad kalksten för det
var det han
hade att tillgå. Han uppfann och utvecklade denna metod
så
långt det då var möjligt och
lämnade den i arv
efter sig.
Ungefär samtidigt som Senefelder skrev sin bok om litografin,
byggdes i Mölndal, strax söder om Göteborg,
ett sten-
hus med stora granitblock i grunden som efter många skiftande
verksam- heter drygt ett- hundrafemtiofem år senare gav plats
åt en konstgrafisk verkstad där Senefelders Kemiska
Plantryck fortsatte sin bana tidevarvet. Vår datoriserade tid
har
kopplat till hans
via fotomekaniska lösningar in i det digitala.
Det
var ett tiotal konstnärer som
lämnade Konstskolan Valand i Göteborg 1975, dom
startade
verkstan och gav den namnet Bolaget Vardagsbilder. Även om
verkstadskollektivet förändrats med personer som
lämnat
och kommit till under årens lopp så har
både
verksamheten och namnet varit stabila och utvecklingsbara i
innehåll och betydelse. Efter den extremt turbulenta
hösten
2001 är det ingenting annat än vardagen som
räddar oss,
som i sina anspråkslösa och omutliga rutiner
återger
oss balansen så att vi slipper vingla omkring i tillvaron
utan
att kunna reflektera över hur och varför. Ett bolag
med
Vardagsbilder är i det sammanhanget naturligtvis omistligt.....
Huset i sig själv är ett
tvåvåningshus med
tryckeri på nedre botten och en ateljé
på
övervåningen som det senaste året
utökats med
Genom standardprogram och utrustning som Photoshop, PageMaker eller
laserskrivare som ger åtminstone A3-format och
bläckstråleskrivare som nosar på begreppet
storformat
kommer man långt.
Ett särskilt kapitel skulle kunna ägnas åt
scannern,
vars betydelse för den digitala lyckan inte kan
överskattas!
Det arbetet har inneboende möjligheter att transformera
datorskeptiker till euforiska arkivarbetare i en ohejdbar elektronisk
klipp och klistra orgie.
Att i bildarbetet tillåta sig att plocka och låna
och vrida
och vända på allt man tycker sig behöva,
att få
strössla med olika raster, att verkligen kunna dra sina bilder
genom den digitala teknikens många innovationer, är
inte
dumt. För en grafiker som jag, till stora delar fostrad i den
gamla grafik-
polisiära skolan där alldeles för mycket var
alldeles
för för- bjudet och där raster bara var
bevis på
falsarier, innebar kontakten med datorn en befrielse.
Men det är också viktigt att kunna rädda
bilderna undan
den digitala flyktigheten och förgängligheten in i
Bestående och Be- prövade Material,
pre-press-möjligheter på "barfotabasis". Man kan
säga
att läget på vissa sätt liknar Senefelders,
precis som
han, så vill också vi ha tillgång till
ett
trycksystem på våra egna villkor. Utrustningen som
krävs är naturligtvis dyr, men är
ändå sedan
något år tillbaka inom ekonomiskt
räckhåll
för ett mindre verkstadskollektiv som Vardagsbilder. som t ex
litografisk tryckfärg på lumppapper. I den
småskaliga
konstgrafiska situationen, som den på Bolaget Vardagsbilder,
där vi kombinerar flera hundra år gammal teknik med
det
nyaste vi kan komma över, uppstår helt enkelt en ny
kaliber
på både tradition och revolution.
Genom att vi kan använda oss av fyrfärgsprincipen i
tryckningen, och färgseparera bilderna själva kan vi
samtrycka vilka bilder som helst. Och via nätet kan vi utan
svårigheter samarbeta med kollegor i Göteborg eller
på
Gotland eller på andra sidan Atlanten.
Det gamla huset ser likadant ut på utsidan som för
200
år sedan, men det ligger
inte längre så
långt bort i världen som då. Det
står lika
stadigt på sin sten- grund som människans behov att
göra bilder vilar säkert i hennes eviga
ältande av sin
längtan och vanmakt, sina triumfer och tillkortakommanden..
Verkstaden har blivit en plats där den ärvda
kunskapens
ogenerade parningsvillighet med nya tekniker placerar huset i vilken
mitt av världen vi vill.
Nina Bondeson |